J-kullen

Valpning

I går började Ina flåsa och gräva i valplådan. Tempen var låg redan på morgonen och steg inte förrän på kvällen. Den först valpen kom tio i elva och den sista strax före fyra på morgonen. Det blev sex stycken, tre hanar och tre tikvalpar. Ina skötte det hela med glans. Hon var lugn och säker hela tiden och visste precis vad hon skulle göra.

Gräver och flåsar Så jätteduktig mamma Kullen

Valparnas födelsedatum blir den 4:e juni. Deras födelsvikter är mellan 420-460gr. utom den ljusa hanen som bara vägde 360 men han är pigg och äter hela tiden så han kommer nog ikapp dom andra snart.

 

Nu är det nära

Inga valpar ännu. Ina är nu i slutet på dag 62 i dräktigheten. Vi såg tre valpar på ultraljudet men hennes mage tyder på att det blir flera än så.

Ina mage Tryggt med mamma

 

Tjuvparning

Jag har fått en tjuvparning. Det hände på morgonen den 1 april. Hanhunden, Barrak, fick sin frukost i köket och löptiken, Ina, i hallen. I dörren mellan dom har jag en grind. Jag går på toaletten och när jag kommer tillbaka till köket sitter dom ihop och grinden är öppen. Jag vet att jag stängde den men jag måste ha gjort något fel. Jag var ensam hemma så jag har ingen annan att lägga skulden på. Hundarna har inte fått upp grinden varken förr eller senare. Jag ringde distriktsveterinären och frågade hur man gjorde nu då. Rådet jag fick då var att avvakta tills det var möjligt att göra ultraljud för att se om tiken var dräktig. Och då ta beslutet om man skulle ge en abortspruta eller inte. Det fanns ju en chans att hon inte var dräktig. Ina blev ett år den 8:e april och Barrak blir ett år den 18:e juni Båda alltså på tok för unga att få valpar. Jag hade förhoppningar att i framtiden ta en kull på just dom två hundarna, men inte nu. Ingen av dom är heller röntgade. Jag tog kontakt med en privat veterinär för att få veta för och nackdelar med abortsprutan och vi kom fram till att det faktiskt var bättre för tiken att föda dom eventuella valparna än att medicinera. Den 29 april åkte jag till Östersuds djursjukhus för ultraljud och hoppet om att hon skulle vara tom dog. Jag hade bokat tid för att ge en spruta om det skulle vara valpar i hennes mage. Veterinären där hade samma åsikt om abortspruta som dom tidigare veterinärerna jag pratat med. Då bestämde jag att Ina skulle få föda sina valpar. Det är inget jag önskade men av två onda ting valde jag det jag tror är det minst onda. Så vi åkte hem igen och idag är Ina på dag 56 i dräktigheten och hon mår bara bra. Hennes kropp klarar säkert valpningen och jag tror att hon mentalt klara det också. Hon har sin mammas trygga lugn och har självmant flyttat in i sovrummet till valplådan.

Jag kommer att röntga båda föräldrarna så fort det går och valparna kommer att registreras i skk . Här kommer jag att skriva Inas och Barraks valpars dagbok.

Ina och Barrak Ina och Barrak Ina och Barrak

Ina har ingen stor mage så jag tror inte det blir så många valpar.