Allt är bara bra med valparna och Cilla. Tysta, varma och mätta.

och så lite mera valpbilder

Så kom valparna till slut. Fastän jag fick vänta hela dagen. Cillas temp steg inte förrän på eftermiddagen och kvart i sex kom den första. Allt gick bra och det blev sju stycken, fem tikvalpar och två hanvalpar. 23.15 kom den sista och då var både Cilla och jag väldigt trötta. Vi sov inte många minuter natten innan.

Fem av valparna är mörka till färgen och två ljusare röda.

Här ligger dom i den ordning dom föddes. Mörktikvalp med rött band föddes först , sedan tikvalp med grönt band, nummer 3 omärkt ljus tikvalp, nummer 4 minsta valpen nästan svart tikvalp, nummer 5 mörk hane, nummer 6 ljus hane och sist och störst märkt med blått band en mörk tikvalp.

Den lilla svarta tiken och den mörka hanen är lika varandra, fastän hanen är större.

Cilla var redan igår lite orolig. Min mamma var hundvakt, jag jobbade. Cilla åt alla målen men ville gärna ha sällskap. I natt har hon varit ute många gånger, pipit, flåsat och grävt. Nu är febertempen på 37,3 så idag sitter jag hemma hos henne i valplådan.

Nu är Cilla stor! Men det är hennes tredje kull så kanske magen är större fastän det inte är SÅ många valpar därinne. Hon äter med god aptit och hon verkar inte tycka att magen är tung att bära. Hon är aktiv och följer gärna med på promenaderna. Det är nu snart slut på dag 58 så det kan inte vara så många dagar kvar förrän valparna kommer.

Här är bild på Kvarnsjölidens Tindra som ser upp till sin kloka mormor.

Här händer inte så mycket. Cilla växer och mår bra. Jag tycker det är svårt att visa med bilder hur stor hennes mage är.

Min gud- dotter Charlottes jämthundstik fick 12 stycken valpar. Hoppas det inte är nåt som ligger i luften, fast hur många dom än är så är dom så välkommna. Måste lägga ut några bilder på underverken hos Charlotte, så tysta och nöjda och jämna i storlek. Valparna är två och en halv vecka på bilden.

Nu är det bara två veckor kvar så har vi valpar vi också, men jag tror inte vi får lika många.

Jag tänker även för Cillas valpkull försöka skriva valpdagbok. Cilla mår bara bra. Det har nu gått 38 dagar sedan John-John och Cilla parade, så vi har minst tre veckor kvar att vänta. Cilla har ännu inga problem att följa med på våra promenader. Men visst kan man nu tydligt se att hon har valpar i magen.

Jag gör inte ultradjud. Jag tycker det är en onödig undersökning som inte påverkar situationen för Cilla. Nu är ju inte Cilla en hund som blir stressad av veterinärbesök men hon har väl inte nån större glädje av det heller. Däremot för små raser som har problem med valpningen kan det vara bra att veta om det skulle vara bara en valp. Då är risken stor för kejsarsnitt men för eurasiern tror jag inte den risken finns av den orsaken.

Ikväll fick jag en föraning av vår. Det var skenet och ljudet som bärs fram på den tunna skaren och jag tyckte det även luktade vår.Hundarna njuter ännu av friheten att få springa lösa och krossbanans skoterspår gav bra fäste.