På lördagen 3 februari kom valparna. Det började som vanligt med att tiken inte vill ha sin mat. Fredagen åt inte Sizko något. Jag tog ingen temp den här gången, vi var ju tillsammans hela tiden och det fick ta den tid det behövde. Vi gick ut och in många gånger så hon fick tömma magen och hon grävde och provade många ställen men så valde hon valplådan i sovrummet där hon nu har sovit dom två senaste veckorna.

Sizkos valpning tog lång tid. Första valpen kom 13.50 och sista 18.20. Det gick lugnt och smärtfritt. Sizko var lika tyst nu som vid parningen. Jag väntade en väldigt liten kull eftersom hon hade så liten mage. Nu är jag mycket glad då det blev hela fem stycken. Två hanar och tre tikar. En riktigt fin färgpalett. Varken tipp-ex eller färgsnoddar behövs för att skilja på dom här valparna. Och alla mår vi bara bra.

Sizkos dräktighet började en söndag för sju veckor sedan. Den första advent åkte vi till Ludvika, till Leiionspitz Amazing Zenzei, Leo. Efter en kort stunds lek så klev Leo upp på Sizko och ganska snart gled han ner igen. Varken Gunilla, Leos matte, eller jag trodde att det skulle bli en hängning av det men hundarna satt ihop. Inte ett pip från Sizko men en normal hängning på tio minuter blev det.

Så gick vi in och blev bjudna på fika och undrade nog lite vad som hände. Skulle det bli valpar av det där? Vi åkte hem igen och väntade och undrade.

Nu går Sizko här i solen och myser och bär på sin hemlighet. Valpar har hon men hur många. Blir det 1, 2 eller 5? Om två veckor får vi svar.

På en av vinterns vintrigaste dagar flyttade Sizko in för att stanna lite längre än brukligt. Hon blev som alltid varmt välkomnad av dom andra två, Niike och Varja.

Förut var det Varja och Sizko som lekte vilt och Niike var den lugna som tittade på. Nu har Sizko bytt, hon håller sig hos Niike och Varja får härja ensam.

Tisdag 16 januari kom Sizko och var då på dag 44 och hennes mage är inte så stor men visst bär hon på valpar.