Så börjar en ny väntan

Valpdagbok innan det finns några valpar att skriva om kommer att handla mera om oro, förväntan och hopp. Jag kan börja skriva om parningsresan. Vi åkte i våran skåpbil som man kan sova i. Det finns fina rastplatser med toaletter där vi stannade för natten och bada det gjorde vi i sjöar. Finns micro och vattenkokare i skåpet så maten fungerade också bra. Att vi sen hade underbart väder gjorde resan till ett semesterminne.

 

 

 

 

Jag har hittat en hane som jag tror kommer att bli jättebra med Cilla. Det är Balder-Balder Alve Stormfare. Han bor i Skåne i Veberöd tillsammans med Elin och Per och deras akita tik. När vi kom hälsades vi välkommen av Elin och en glatt svansviftande Alve, inte ett skall eller någon misstänksamhet. När han sedan nosat igenom oss var vi ännu mera populära, vi luktade ju löptik. Per hade gått iväg med akitan för hon gillar inte andra tikar.

 

 

 

 

Vi bestämde oss för att hundarna skulle få träffas på deras bakgård. Jag var då säker på att det var lite för tidigt för parning. Vi tänkte stanna några dagar, ta promenader och låta hundarna lära känna varandra.Som jag misstänkte så fräste Cilla ifrån på skarpen när Alve blev för närgången.Hundarna går i väg lite längre bort och vi står kvar och pratar. Då säger Elin att nu paras dom. Vi springer dit och stöttar hundarna under den dryga tio minuter långa hängningen. Vi går in och skriver papper och sen börjar vår resa hemåt igen. Det var den snabbaste parning jag varit med om. Jag har dom senaste åren bara parat en gång och det tror jag räcker när hundarna själv får bestämma när ska ske.

 

 

 

 

Det här skedde lördagkväll den 30 juli. Kyrkan var ganska nära och klockorna ringde in helgen kl. 18.00 precis under hängningen. Sen dess har det nu gått 2 1/2 vecka och Cilla mår bara bra. Vi hoppas nu att hela den här lyckade resan är ett tecken på att vi har en lagom stor, frisk och fin valpkull att vänta första helgen i oktober.