På söndag fick valparna sin första avmaskning, Banminth pasta och Laura fick Milbemax. Klorna blev också klippta för första gången. Avmaskningspastan var inte populär men kloklippning var ok. Deras utveckling går nu i rasande fart, man märker små detaljer varje dag. När valparna tar sina första stapplande steg har dom svansen rak och stel, ju mera kontroll dom sen får på benen ju mera rullar sig svansen upp på ryggen. Jag har nu fått höja kanten på lådan för jag vill ha dom kvar i den nån dag till.

Här är allt fortfarand bara lugnt. Valparna äter och sover. Den här kullen vara sena att öppna sina ögon, jämfört med mina tidigare kullar. Först igår fick dom små springor till ögon. Nu är det roligare att gossa och prata med dom när dom tittar tillbaka på mig. Nu tror jag ju att dom förstår allt jag säger men när dom bara blundade fick jag inte den kontakten. Och visst stämmer det till en del, valparna blir nu mer och mer medvetna om sin omgivning.

Laura har två mattar, mig och min vän Berit. Berit var med när Laura valpade och idag är det hon som håller i valparna på deras veckobilder. Laura bodde hela förra vinter hos Berit och eurasierkompisen Hubbe. När valparna har flyttat till egna hem så flyttar också Laura tillbaka till Berit.

Dom tre valparna som är svarta med tecken kommer att förbli så men dom tre andra vet jag inte ännu vad dom får för färg som vuxna. Här nedan är en bild på Laura när hon var två veckor gammal. Jar trodde inte då hon skulle få den färg som hon har idag.

Så har valparna blivit en vecka. Dom har dubblat sin vikt, Laura fortsätter att sköta sin små så bra men hon är mera social än mina tidigare tikar. Hon lever inte i en egen värld där bara hon och valparna existerar utan hon går ganska långa promenader och hon vill gärna vara hos oss andra i köket mellan matning och tvättning av valparna. Valparna kommer ganska snart att få flytta in i köket.

Här under kommer 1 veckas bilder på var och en av valparna.

Nu har vi den lugna tiden. Valparna äter och sover. Laura sköter om dom så bra. Jag får inte dom rätta färgerna på bilderna men dom svarta valparna blir inte helt svarta, dom får nog lite tecken.

Här ovan ligger dom i den ordning som dom föddes. Från vänster till höger. Först en mörk tik, en av de minsta i kullen. Två en röd stor hane. Tre en mörkröd tik lite större än den första. Fyra en mörk liten hane lika vikt som den första tiken. Fem en hane som jag tror blir ganska ljus. Sist en stor mörk hane.

Inte fick jag några valpar på tisdagen. Jag väntade otåligt hela dagen men Laura var lugn. Hennes temp låg på dryga 37 grader hela dygnet. Jag trodde den skulle stiga för den låg på 37,4 redan på måndagen. Inte förrän på onsdag morgon vände den uppåt igen. Klockan 11.20 kom den första valpen och 12.45 den femte. Sen dröjde det en och en halv timma innan den sjätte och sista kom. Laura hade en väldigt lättsam valpning. Mycket duktig mamma till fyra hanar och två tikvalpar. Alla mår bara bra. Bara ett problem, att ta bilder på svarta valpar!

Idag har vi -6 grader ute. Laura har också låg temp 37,2,  då har vi kommit till öppningsstadiet. När hennes temp går upp till det normala, runt 38 grader, startar värkarna och valparna kommer. Jag tro nog att det blir under det här dygnet.

Inga valpar kommer att födas idag. Laura mår bara bra. Nu har vi fått snö även nere i byn och det gillade Laura. Det ser ut som om hon försöker göra snöänglar.

Idag är det 62 dagar från första parningen och 60 från andra så allt är förberett för valpning. Det kommer att bli den här veckan.

Nu går vi in i sista veckan av dräktigheten. Jag kan känna valparna som rör sig i hennes mage. Magen är inte så stor men Laura är i vanliga fall, en smärt och vältränad tik så det är svårt att gissa hur många valpar det blir. Idag vill Laura inta ha sin mat. Hon har ätit fyra gånger om dagen med god aptit. Idag blev det bara en ostsmörgås. Det börjar väl bli trångt i magen. Promenaderna är heller inte så populära längre. Det ser ut som om hennes ögon säger- Kom nu matte så går vi hem igen. Väl inne igen kryper hon upp i soffan och sover. Hon sover ofta och länge nu. Här är tre bilder från dagens lunchpromenad. Snön har kommit på fjället men nere i byn är det fortfarand barmark.

I augusti började så Laura sitt löp. Jag hade fått lov av Marita att använda hennes hane Sonny. Han kommer från Canada så det blir lite nytt blod till den svenska eurasiern. Sonny bor på en liten gård i Ljusdal. Där finns får, höns och kattor och Sonny är kompis med alla. Första parningen blev på tisdag kvällen den 21 augusti efter bara ett par minuters lek. Torsdag kväll gjorde jag den 34 milen långa resan igen. Då var inte Laura lika villig men just innan jag tänkte ge upp så satt dom två ihop, precis utanför bakluckan till bilen.

Idag är det den sista september, en solig söndagmorgon och jag är säker på att Laura är dräktig.

Hon är så lugn och kelen. Hon vill alltid vara där jag är och är ständigt hungrig. Hon vill inte leka och busa.

Men här ovan är en som har mycket spring i benen. Det är Lajka, 4,5 månader, som ska bo hos oss i två veckor. Underbart temperament, lik sin mormor som står borta vid ladugårdsväggen. Tänk om hon kunde få lika kropp som sin moster Ilona, färgen har dom i alla fall gemensam. Men nu har vi nya förhoppningar och planer. Det ska bli så spännande att se vad Laura har att ge oss.