Nu börjar vi förbereda oss för valpar. Cilla mår fint men hon ville inte göra sitt valprede i valprummet som vi har målat och gjort fint. I det rummet fick hon sin förra kull. Nej, nu vill hon vara i vårat sovrum och då får hon väl det. Jag har flyttat in valplådan dit, och det passade damen perfekt. Jag tycker inte hon är så stor så det blir nog inte så många valpar den här gången.

Här kommer Cilla att föda sina valpar men vi kommer antagligen att flytta in till valprummet efter två veckor.

Japp, nu är jag säker på att Cilla bär på valpar. Idag har vi avmaskat och nu har jag stenkoll på att hon inte äter flera lämmlar. Hungrig är hon men hon får hålla sig till den mat jag serverar. Hon har gått över på kraftigare hundmat och så får hon lite extra gott, ägg-gulor från dom egna hönsen och lite matrester.

Nu har halva tiden gått. Det är 31 dagar sedan Cilla och Alve parades. Cilla mår bara bra, inget illamående och bra aptit har hon alltid. Här ligger hon på en av sina favoritplatser som den drottning hon är, lite högre än dom andra hundarna.

Jag kan inte säkert säga att hon bär på några valpar men jag kan ana i hennes ögon att hon bär på en hemlighet som om hon säger-jag vet jag men inte du. Hennes jag-vill-ha-mat blick har blivit intensivare och hon tigger av alla som kommer och då får dom passa fingrarna för hon vill ha det fort. Vi har mycket smågnagare och lämlar här i år och det är jättekul för hundarna att jaga dom. Cilla äter upp sin fångst. Det tycker jag inte gör något när bytet är färskt, men nu äter hon även upp dom döda, ruttna som hon hittar efter stigarna. Ju snabbar jag försöker ta ifrån henne det ju fortare sväljer hon ner det. Hennes mage ser ut att klara det men jag försöker i alla fall förhindra att hon äter dom ruttna.

Bilden från sidan blev inte så bra men visst kan man väl se en mage eller är det bara jag som så gärna vill att den ska vara där.

Valpdagbok innan det finns några valpar att skriva om kommer att handla mera om oro, förväntan och hopp. Jag kan börja skriva om parningsresan. Vi åkte i våran skåpbil som man kan sova i. Det finns fina rastplatser med toaletter där vi stannade för natten och bada det gjorde vi i sjöar. Finns micro och vattenkokare i skåpet så maten fungerade också bra. Att vi sen hade underbart väder gjorde resan till ett semesterminne.

Jag har hittat en hane som jag tror kommer att bli jättebra med Cilla. Det är Balder-Balder Alve Stormfare. Han bor i Skåne i Veberöd tillsammans med Elin och Per och deras akita tik. När vi kom hälsades vi välkommen av Elin och en glatt svansviftande Alve, inte ett skall eller någon misstänksamhet. När han sedan nosat igenom oss var vi ännu mera populära, vi luktade ju löptik. Per hade gått iväg med akitan för hon gillar inte andra tikar.

Vi bestämde oss för att hundarna skulle få träffas på deras bakgård. Jag var då säker på att det var lite för tidigt för parning. Vi tänkte stanna några dagar, ta promenader och låta hundarna lära känna varandra.Som jag misstänkte så fräste Cilla ifrån på skarpen när Alve blev för närgången.Hundarna går i väg lite längre bort och vi står kvar och pratar. Då säger Elin att nu paras dom. Vi springer dit och stöttar hundarna under den dryga tio minuter långa hängningen. Vi går in och skriver papper och sen börjar vår resa hemåt igen. Det var den snabbaste parning jag varit med om. Jag har dom senaste åren bara parat en gång och det tror jag räcker när hundarna själv får bestämma när ska ske.

Det här skedde lördagkväll den 30 juli. Kyrkan var ganska nära och klockorna ringde in helgen kl. 18.00 precis under hängningen. Sen dess har det nu gått 2 1/2 vecka och Cilla mår bara bra. Vi hoppas nu att hela den här lyckade resan är ett tecken på att vi har en lagom stor, frisk och fin valpkull att vänta första helgen i oktober.