Så har vi kommit fram till sista natten med hela gänget. Här är alla i soffan.

Igår var vi till veterinären, 4 mil tur och retur. Laura fick åka med. Hon älskar att åka bil så jag tror det har en positiv inverka på valparna. Dom var helt lugna och sov en stund också under turen. Vissa av dom kommer att få göra en lång resa till sina nya hem.

Inne hos veterinären gick det utan problem. Det är tryggt att ha en veterinär som jag kan lita på  till 100% och som jag kännt i 30-40 år. Valparna var friska och fina men Morris hade bara en sten nere, den kkommer troligen ner senare. Jag har aldrig fått en kryptokid valp förut.

Nu går vi in i vad som borde vara valparnas sista vecka här hos mig, men det ser ut som om några blir kvar över julhelgen. Veterinärtiden är bokad för vaccination och chipmärkning. Sista avmaskningen här är gjord och deras väskor är packade.

Det är en kull med mycket spring i benen och duktiga att göra sina behov ute så nu blir det mindre för mig att städa inne.

Valparna älskar att vara ute. Det blir inte så långa stunder men många gånger om dagen, första gången idag blev klockan sju.

Nu är det full fart från sex på morgonen till tio på kvällen.Valparna får sin mat torr och dricker bra med vatten, dom har fri tillgång till vatten dygnet runt. Dom biter på tugg och leksaker och mycket lite på händer och fötter. Det är en social kull och väldigt snäll. När Berit kommer vill alla sitta i hennes knä, stora som små.

Jag tycker det är lite bökigt med vintervalpar och i år så kom vintern precis när valparna skulle börja vara ute. Nu har dom i alla fall kommit ut några korta stunder.

Lite kallt tycker nog Melker att det är, trots solen kom inte termometern över -16 grader. Sex veckor har valparna blivit idag och dom ville inte posera för kameran.

Här är veckans bilder.

Valparna mår bara bra. Tänderna växer och mat får dom flera gånger om dagen. Dom vill inte sova nätterna i sovrummet längre utan vara kvar hos dom andra hundarna i köket, så det får bli så.

Det är inte så noga vilken tik som  ligger hos dom längre och sovplatserna varierar. En kudde från en kasserad soffa blev en bra klätterkudde. Dom har kämpat för att komma upp och idag lyckades det.

Här kommer femveckorsbilderna.

Så var köket också valparna rum. Det blir små pölar överallt så foppatofflor finns att låna för besökare. Valparna har fått små vassa tänder och då ska det bitas i både syskon och leksaker.

Mat smakar dom också nu, Pro Plan får dom av mig. Här har jag hjälp av Jonatan 7år när vi försöker få valparna att äta ur rätt kopp. Dom har sina viloplatser också i köket men natten sover dom fortfarande i sovrummet. Det är en skön harmoni i köket när alla hundarna tar sovstund  tillsammans.

Det är konstigt att alla kullar upplevs som lika stora. Det blir alltid proppfullt vid tikens spenar men det finns alltid plats för alla. Nu är det trångt hos Laura med hennes sex valpar, liksom det var hos Cilla med tio och Ajda med fyra.

Tiden går fort och nu börjar även valparna få upp farten. Lådan har åkt ut och valparna är på väg att lämna sovrummet.

Valparna är tre veckor idag och så nyfikna på allt. Nu börjar några viktiga veckor i hundens liv då den på ett trygt sätt ska möta världen utanför sovrummet. Här är veckobilderna och nu har valparna fått sina namn och är registrerade i SKK.

På söndag fick valparna sin första avmaskning, Banminth pasta och Laura fick Milbemax. Klorna blev också klippta för första gången. Avmaskningspastan var inte populär men kloklippning var ok. Deras utveckling går nu i rasande fart, man märker små detaljer varje dag. När valparna tar sina första stapplande steg har dom svansen rak och stel, ju mera kontroll dom sen får på benen ju mera rullar sig svansen upp på ryggen. Jag har nu fått höja kanten på lådan för jag vill ha dom kvar i den nån dag till.

Här är allt fortfarand bara lugnt. Valparna äter och sover. Den här kullen vara sena att öppna sina ögon, jämfört med mina tidigare kullar. Först igår fick dom små springor till ögon. Nu är det roligare att gossa och prata med dom när dom tittar tillbaka på mig. Nu tror jag ju att dom förstår allt jag säger men när dom bara blundade fick jag inte den kontakten. Och visst stämmer det till en del, valparna blir nu mer och mer medvetna om sin omgivning.

Laura har två mattar, mig och min vän Berit. Berit var med när Laura valpade och idag är det hon som håller i valparna på deras veckobilder. Laura bodde hela förra vinter hos Berit och eurasierkompisen Hubbe. När valparna har flyttat till egna hem så flyttar också Laura tillbaka till Berit.

Dom tre valparna som är svarta med tecken kommer att förbli så men dom tre andra vet jag inte ännu vad dom får för färg som vuxna. Här nedan är en bild på Laura när hon var två veckor gammal. Jar trodde inte då hon skulle få den färg som hon har idag.